En bra dag

Nu är det helg! För mig personligen innebär det inga större förändringar från vardagen, men det är ändå trevligt! Jag ska sparka fotboll och kanske göra något annat kul i dagarna.

Idag har solen skinit och det har varit en krispig dag i Kramfors. Jag var på biblioteket och lånade två seglingsböcker samt misslyckades med att skriva ut några papper jag behövde för det stundande mötet med kommunens representant Karin. Turistbyrån kunde dock hjälpa mig och med nävarna fulla av böcker och dokument dök jag punktligt upp vid min blivande arbetsgivares portar. Jag och Karin pratade en liten stund och hon skulle meddela rektorerna i kommunen att mina tjänster stod till deras förfogande. Hon gjorde det antagligen omgående efter att jag klivit ut i den tidiga solnedgången, för innan jag var hemma några minuter senare hade jag ett missat samtal från Gudmundråskolan. De ville ha dit mig onsdag och torsdag nästa vecka och jag tackade naturligtvis ja. När vi pratat färdigt ringde en kvinna från Ytterlännässkolan och frågade om jag kunde jobba där nästa onsdag, men jag fick förstås avböja. Tydligen är jag stekhet på arbetsmarknaden!

Utöver att ha blivit headhuntad har jag också ringt en viss Simon i Kalmar som 2012 seglade till Australien med en mindre båt än min. Han var fantastiskt trevlig och hjälpsam och vi pratade 45 minuter innan vi fick avbryta. Jag fick lite nya perspektiv på långseglandet och känner mig peppad och glad! Det fanns dock mycket mer att prata om och Simon ska jag absolut ringa igen!

Nu ska jag och far dricka te.
So long,

Isak

Work work

Idag kom brevet och utdraget ur belastningsregistret från polisen. Och i morgon ska jag kila in på kommunens kontor och visa upp mig och ställa mig till förfogande. Förhoppningsvis (och i min hjärna även troligtvis) återfinner jag mig snart likt de flesta andra i det ekonomiska systemet. Jobb och lön. Känns avlägset eftersom sist jag jobbade var typ mitten eller slutet av april förra året. Men det blir antagligen helt fantastiskt!

Jag har även lite momentum rent båtmässigt just nu. Igår satt jag och Belle och donade med lite bilder och bloggen. Stundtals såg hemsidan helt bedrövlig ut och vissa kanske såg härligheten om de var inne här vid rätt, eller fel, tillfälle. Men snart kommer bloggen vara vackrare än någonsin. Mycket positivt. Min ende egentliga medresenär har också fått klartecken för tjänstledigt och jag har bokat en telefonintervju med en kille med mycket erfarenhet av liknande äventyr. Så här sitter det inte fast!

Nu ska jag fila på mitt CV inför det kommande besöket i de kommunanställdas lokaler. Vi hörs senare!

Små förändringar

Jag har gjort några små men naggande goda förändringar här på bloggen. Alla färgkonnässörer där ute kanske redan noterat den lite färggladare, ljuvare, marinblåare nyans som hela sidan antagit. Vidare har jag även skapat några kategorier och bytt slogan på hela sidan. Under min vistelse i Östersund föreslog Emil att jag skulle skriva “På resa genom livet”, men det ironiska och pajiga förslaget förkastades tämligen snabbt. Jag ska försöka inrikta mig på att skriva om vardagslunken (låter bedrövligt och hemskt va?) och uppladdningen inför seglingen i sommar. Min nya text passar som handen i handsken. Jag kommer använda några olika kategorier på inläggen så det blir lätt att sortera för den som är mer intresserad av det ena eller det andra.

Cyklingen är nu ett minne blott och alla de inläggen finns att tillgå genom fliken ‘På vikcykel genom Europa’.

Planen nu är att förbereda mig, båten och eventuell besättning inför en segelsemester söderut. Min tanke är att lämna Kramfors och Frånö i juli och köra på några månader. Ett halvår kanske. Är det någon som har massa båtprylar som jag kan tänkas behöva är jag storligen intresserad. Är det någon som vill följa med är ni välkomna! Hör av er.

Z-läns Moria

imageGott nytt år! Jag är i Östersund sedan i onsdags och har det strålande trevligt. Nyårslöften har jag inga men det ska bli ett enastående år ändå!

Jag ska i detta inlägg redogöra för mitt äventyr med bröderna Kvarnlöf och grottorna på Frösön, från vilket vi nyss är hemkomna.

På Frösön finns det några naturliga tunnlar och grottsalar vilka man kan klättra och åla och allmänt kämpa sig igenom, och Emil föreslog igår att vi skulle besöka dessa fenomen. Så i morse ordnade vi pannlampor och satte tillsammans med lillebror Simon Kvarnlöf av mot ön och mikroäventyret. På väg upp i den hala slalombacken där grottmynningen finns började Emil slänga ur sig Sagan om ringen-referenser och det satte stämningen för den kommande eskapaden. Vi kom gemensamt fram till att mitt underställ av merinoull var som 2000-talets mithril. Nåja. Den glatta backen var som Caradhras pass, mödosam att betvinga, och vi forcerades förstås ner i dvärgarnas boningar – dit vi i och för sig redan var på väg. Där började bekymren. Efter att ha pressat våra av julens frossande feta kroppar genom den första öppningen låg en trång passage framför oss, fylld av en pöl isande vatten. Eller, snarare en isande sörja, som såg ut som en blek Cola-slush eller så. Tvivel ansatte oss, men innan vi hann backa ut i den friska luften kröp Emil trotsande genom vätskan och gjöt mod i mig och Simon. Jag följde efter och blev dyngsur, medan Simon med en alvs elegans och med bakvänd moonwalk tog sig fram i stort sett torr.

Det var ett fint äventyr där inne och jag rekommenderar alla att besöka dessa kaviteter! När vi till sist kom ut igen sprang vi halvvägs upp i slalombacken, kanade på våra redan blöta rövar ner och åkte sedan hem för att duscha.

I duschen insåg jag till min fasa att jag luktade kattpiss. Den där hemska, kalla pölen innehöll lyckligtvis ingen Kraken men istället en katts kastade vatten. Det måste varit så. Jag kanske inbillar mig men det känns som jag fortfarande luktar urin, trots idogt skrubbande och tvagande. Så det är min status just nu! Hoppas ni i alla fall doftar som lavendel kära vänner!

Från Lord Nelsons gamla lägenhet,

Isak