Den blomstertid nu kommer

Katarina tog några foton i smyg under helgen. De är fina, så jag lägger upp dem här. Hon misstycker nog inte.

I fredags badade vi i Storsjön. Det gjorde väldigt ont i kroppen eftersom vattnet är fruktansvärt kallt fortfarande. Senare på kvällen såg vi den filmen The mule med Clint Eastwood.

Matchen mot Järpen i DM blev inställd. Eller, inte inställd direkt. Vi lämnade W-O eftersom alltför många spelare var otillgängliga. Skönt. Jag var inte särskilt sugen att åka till Järpen. Det hade i och för sig inte varit aktuellt för mig heller, för igår blev jag sjuk. Jag fick ont i halsen och det har jag nu också.
Jag ser nu att jag fortfarande har mycket att lära kring formateringen med BLOCKEN på WordPress, för layouten på inlägget blir inte riktigt lika drömskt som jag tänkt mig. Nåja. Håll till godo!

En slätstruken insats II

Igår spelade vi match mot Järpen. Det var fint väder och det var många högljudda ungdomar i publiken som väsnades. Det var en fin inramning helt enkelt. Matchen var inte lika fin tror jag. Det blev 1-1 och jag var ännu en gång en spelare som varken gjorde till eller från. På söndag ska vi till Järpen igen för att spela DM. Det känns inte så inspirerande, och jag tror att många offerdalingar håller med mig. Flera spelare gjorde illa sig på olika sätt och det tar ju en stund att återhämta sig efter en skärmytsling som gårdagens.

Oavsett status på våra kroppar så är helgen i antågande. Det uppskattar jag. Efter jobbet ska jag och några vänner spela padel i solen. På innergården kanske det blir grillparty, och lördagen är helt fri från ansvarsuppgifter. Ganska, ganska så nice.

Sagan om Vesslans återkomst

I går hände något sannerligen oförglömligt! Jag gjorde väl något oväsentligt i godan ro, antagligen var det arbete, då telefonen gjorde sig påmind. Trots att min arbetsmoral är storslagen händer det då och då att jag kontrollerar min telefon för att se om någon intressant människa vill rådfråga mig och lyssna till min visdom. Ofta är så fallet, men igår var det viktigaste meddelandet från min vapendragare Wilsson. Han påstod att hans rygg var redo för att testa padel igen, vilket för mig verkade orimligt. Var inte just den ryggen typ bruten? Gick han inte fortfarande på morfin? Han var väl sjukskriven?

”Nädå lilla Isak, oroa dig inte” löd Vesslans genmäle. ”Doktorn säger att jag ska motionera och röra på mig” och så var det med den saken. Vi bokade två timmars skymningspadel och bjöd in våra ständiga rivaler Game, Set & Mats för att beskåda konungens återkomst.

Det var sällsynt roligt att spela med gamla Vesslan igen. Fast i sanning var han ingen riktig vessla eftersom han tappat en del rörlighet och styrka i ett ben. Han var snarare en halt och ledbruten gammelvessla som spelade på rutin och inspiration, men det räckte. I alla fall i ett set. Matchen förlorades faktiskt i sista set, men det spelar mindre roll. SLK verkar kunna återfå sin fornstora glans och i originaluppsättning ska vi återigen ta oss an uppgiften att klättra till division 2.

En slätstruken insats

Hej alla (ingen?)! Vi vann med 4-0, vilket var väldigt glädjande. Rubriken åsyftar min egen prestation faktiskt. Jag kom inte in i matchen alls, men det gjorde inte så mycket igår. Det var det andra som gjorde. Men en sak lyckades jag med, och det var att typ bryta armen på en lagkamrat i en olycklig situation då jag snubblade och for och han kom in i någon sorts glidtackling och det small och jag kände och tänkte att ”det där gjorde nog fruktansvärt ont för honom”. Det gjorde det. Men han, Simon, beklagade sig inte särskilt mycket förrän efter matchen då han sa att han aldrig haft så ont i sin arm någonsin och att den nog var bruten. Jag har försökt ringa och kolla läget med honom i dag men ej fått något svar. Jag är väl svartlistad av honom nu. Nåja, man är ju inte direkt med för att skaffa sig kompisar va? VI SPELAR FÖR ATT VINNA!

Motståndarna, ÖFK u19 i fårakläder, spelade bra tyckte jag. Spelarna är dock rätt unga och väger lite mindre än halvfeta 30-åringar i straffområdet, och det fällde avgörandet. Det var några gamla elever jag spelade mot. En tunnlade mig rätt tjusigt. Det kan jag högakta!

Nu ska jag äta ris och dra till padelhallen för att fortsätta min resa mot toppen!