Raw food i Hamburg

image
Till middag har jag ätit någon form av pumpapuré med hackad broccoli. Värden i min första couchsurfingupplevelse är vegan och har ställt spisen i källaren, till förmån för ett kylskåp där hon har sojayoghurt. Jag undrar vad frukost innebär här. Kanske får jag smyga i mig en snickers på toaletten för att inte försmäkta. På toan saknas för övrigt toalettpapper, för ett system med tvättbara trasor tycker hon är fördelaktigare. Därför hoppas jag innerligt att min mage inte reagerar alltför kraftigt  på den vitamin- och mineralmättade purén som jag ivrigt svalde efter en lång dag i Hamburg.

Det här inlägget har redan en viss raljerande tendens märker jag. Värden är väldigt trevlig med fina värderingar och det har varit roligt att uppleva alltihop. Vi har cyklat omkring och tittat på diverse grejer i denna stad som i mitt tycke är för stor.

Det känns lite konstigt att jag nu ska övernatta hos någon jag inte känner alls, mer än att hon gillar pumpapuré då. Fast på ett sätt är det väl inte alls så konstigt. Mina tankar är väldigt oklara angående det här och jag får kontemplera detta fenomen mer framöver.

En annan sak vill jag också kommentera. Ramvik verkar gått och vunnit divison 5 så hertzlichen grattis! Kanske piper jag bort till Reeperbahn och firar framgången på distans.

Bis bald!

Resans vägar äro outgrundliga

Jag hade ett fint flow idag. Efter att ha ätit rigorösa mängder kolhydrater till lunch cyklade jag snabbt och outtröttligt flera mil i ett flackt, soldränkt danskt landskap. Antagligen slog jag någon form av personligt rekord i tillryggalagd sträcka på en dag. Och nu är jag i Hamburg. Med 56-åriga norsken Arve som har satt ett andningsplåster på näsan inför natten. Han har dyrt och heligt lovat att han inte ska snarka. En bild på Arve finns på min instagram (@engstromisak). Jag lyckas inte ladda upp den här och nu från mobilen.

Min ursprungliga tanke var att försöka hitta någon på färjan mellan Danmark ovh Tyskland som kunde ge mig skjuts några mil mot Hamburg så att jag skulle göra entré i staden på lördagens förmiddag. I den påtagliga bilkön gick jag således fram till den skönaste pricken jag såg, en gubbe med väl tilltaget skägg, orimligt små glasögon och en cigarill i mungipan. Han skulle till Hamburg och jag fick gärna följa med och Arve hette han. Med honom slog jag följe och till sist hamnade vi på det här lite för dyra hotellet någonstans i närheten av Hamburgs flygplats där Arve ska möta sin son imorrn bitti. Det känns roligt ändå. Att det blev så av någon outgrundlig anledning.

Arve har nu börjat snarka, sitt plåster och sina löften till trots. Det är nog ett gott omen.

Med hopp om morgondagen,

Isak