Month: mars 2021

Detta slag ser man inte ofta. Man ser det aldrig på touren, och då spelar det ingen roll vilken tour som åsyftas. Fjärilshåven, det mest eleganta och graciösa slag du kan tänka dig, används främst av glada amatörer och nybörjare. Fotbollsspelaren Simon Kvarnlöf är personen som introducerade slaget i Östersund. Han berättar i en exklusiv intervju om upprinnelsen till fjärilshåven.
– Det här slaget använder jag vid fantastiska smashlägen. Jag blir så exalterad att jag håller upp mitt racket och springer mot bollen med önskan att avgöra poängen, säger han.
Detta är intressant, för fjärilshåven verkar till synes vara mer av ett transportslag. Simon vidareutvecklar.
– Alltså, jag avgör aldrig någonsin poängen med slaget. Jag vill det, men det har aldrig hänt. Eftersom tekniken är mycket speciell får bollen inte den önskvärda farten. Det blir plockpotatis för motståndaren, oavsett hur bra läget är.
Samtliga läsare förstår nu kanske varför slaget inte blivit så populärt bland proffs eller vinnarskallar. Padelparlören har tidigare gjort gällande att slaget liknar stekpannan, och det beror delvis på att det är ett nybörjarslag, men också eftersom fjärilshåven tarvar samma rätvinkliga utgångsposition i armbågsleden. Det finns naturligtvis också skillnader mellan slagen. En diametral skillnad är att stekpannans kraft enbart kommer från armen, medan fjärilshåvens kraft bara kommer från benen. Slaget förutsätter (som alla slag) tidig förberedelse. Tänk dig en riddare vid ett tornerspel. Din arm och ditt racket är som riddarens lans, och dina ben är den tappra stridshingsten. Bollen är motståndarens sköld. Du ska springa mot bollen och stöta den helt enkelt. För 10 poäng i utförandet krävs ett litet skutt precis innan tillslaget samt att du byter bort hammargreppet mot sköldgreppet, vilket innebär att du vrider racket 90 grader åt endera riktningen.
Att slå en bra stekpanna kan göra fysioterapeuter och andra känsliga tittare spyfärdiga, men att använda fjärilshåven ska få åskådare att tänka på änglalika älvor, balettdansare… eller på ett oskyldigt barn på en blomstrande äng, ovetandes om världens komplexitet och svårigheter, blott exalterat skuttandes omkring med en håv i handen, redo att upptäcka världen och kanske fånga sig en färgsprakande, fantastisk och vacker fjäril – som sedan släpps ut i friheten igen.

Padelparlören vill avsluta med några bevingade ord från kloke Simon Kvarnlöf, som vi alla kan ha med oss under mörka stunder. Orden alltså, inte personen.
– Det optimala slaget vore nog att blanda stekpannan med fjärilshåven. Då skulle man få med det bästa från två världar.

Det man gör för att starta spelet. Många spelare är osäkra på reglerna, men det gör inte så mycket. Motståndarna kan ibland klaga på hur man servar om man skulle slå bollen “för högt upp”, men det är ganska ovanligt. Att göra dubbelfel när man servar i padel är väldigt onödigt. Ju skickligare spelarna blir, desto mer kommer servarna börja likna varandra. Proffsen servar nästan alltid långt med underskruv även om deras förberedelser och ansats ser olika ut. De vinner sällan poäng direkt på serven, vilket gör detta skeende mindre intressant att beskåda än när nya spelare servar.
Det är en fröjd att se nya spelare serva i padel. De har ännu kvar sin kreativitet och uppfinningsrikedom och kan sätta bollen i spel på de mest besynnerliga sätt. Det kommer lobbservar, backhandservar, servar med mycket topspin och korta servar som ofta sätter servaren i en dålig sits direkt. Många servar går också upprepade gånger i nät eller gallret, vilket kan åtföljas av ovårdat språk från servaren själv. Eventuella åskådare och motståndare roas ofta av detta, även om servarens partner inte gör det.

Du är inbokad på en vänskapsmatch. Du har just gått igenom inbollningen, eller uppvärmningen som vissa benämner den. Lite grundslag från glaset, några volleys och några försök att hitta träffen i overhead-spelet. Känner du dig varm? Nej? Ingen annan heller. Skitsamma, nu är det dags att börja spela! Men vem ska börja serva?

På de allra flesta ställen i världen kommer serven att avgöras genom att man spelar om bollen, eller kanske att man klunsar (sten, sax, påse). En annan variant är att snurra racket och gissa vilken sida som kommer att landa uppåt. Det sistnämnda tillvägagångssättet påminner mycket om krona eller klave.

Skulle du råka befinna dig i Jämtland finns det dock en möjlighet, eller snarare en risk, att servens öde avgörs genom ett moment som kallas pingpong. Det går till på samma sätt som pingpong inom bordtennis, det vill säga att man servar genom att slå bollen på egen sida nät, och att den sedan ska studsa hos motståndaren. Motståndaren ska sedan slå ner bollen på egen sida nät och över nätet, precis som servaren gjorde. Till sist tappar någon tålamodet och slår bort bollen. Efter det kan matchen börja. I pingisens värld är denna metod rätt rolig, eftersom tempot är rätt högt. På en padelplan blir spelet mycket enahanda.

Padelparlörens redaktör har den senaste tiden ägnat sig åt en omfattande kvalitativ studie av pingpongens geografiska spridning i Padelsverige och kan efter en grundläggande analys med stor säkerhet säga att detta fenomen är i stort sett helt isolerat till Östersundstrakten. Rykten gör dock gällande att pingpongen också begagnas i nordvästra Skåne, främst i Förslöv. Ett förstahandsvittne har på medelgrov skånska meddelat att serven avgörs med pingpong ”innanför serverutorna”. Vem som först började med detta i denna del av landet lämnar vi för tillfället osagt.

Att hitta källan till Östersunds pingpongplåga har inte varit lätt, men efter ett heroiskt detektivarbete har redaktionen snokat fram en person som tagit på sig skulden. Spelarens (och pingpongens) anhängare lade ut mängder av villospår, och stundom kändes jakten hopplös. ”Vi är eljest! Låt saken bero!” var kommentarer som ständigt försvårade jakten efter sanningen. ”Jag tror det var Pettersson, fråga honom” sa någon som ville beskylla den från Göteborg inflyttade handbollslegendaren. Redaktionen lät inte nöja sig med lögner och förtal, och är nu redo att i allmänhetens tjänst offentliggöra att det var Markus Brügge som introducerade pingpongen som nu alltså delar republiken Jämtland i två sidor. Entreprenören och 48-åringen har hittills valt att inte samtala med parlörens utsände, men skriver i sociala medier att ”det snart kommer en ny hall i Torvalla. Jag hoppas på mycket pingpong där”.

Padelparlören ska med alla till buds stående medel försöka få till en intervju med bollplanket Brügge och denna artikel kan således uppdateras inom kort.

Det är dags att titta till en av padelns avarter,som redan inledningsvis blir strulig att beskriva. Vad ska vi kalla den? King of the court? Queen of the court? Er tillgivne redaktör skulle helst se att spelformen upphörde att existera, men det kommer antagligen inte att ske så det vore bra att i alla fall döpa om evenemanget. Ett genusneutralt namn vore bäst och ett av de starkaste förslagen har varit ”quing of the court”. Vissa icke progressiva spelare finner dock detta namn löjligt, vilket försvårar resan mot full konsensus. Ett annat förslag är ”vinnarspel”, vilket har noll subtil intelligens eller elegans, men som slår huvudet på spiken.
För att uppleva denna tragedi till spel krävs det att någon anordnar den. Antagligen kommer ett padelcenter nära dig i framtiden att erbjuda spelformen. Det kan se ut på följande sätt: ”Nästa lördag kör vi en king of the court på fyra banor mellan klockan 10 och 12! Tävla om ära och berömmelse! Anmälan sker individuellt. Pris: 250 kronor.” Notera att problemet med namnet kommer att skrämma bort rätt många spelare. Blir det en queen of the court kommer det att skrämma bort ännu fler spelare. Hur som helst, du står nu inför valet om du vill anmäla dig. För den här textens skull så väljer du att göra det – du har ju faktiskt hört att det är SÅÅÅÅÅ roligt!
På lördagen kliver du upp tidigt, äter din gröt och ger dig iväg. Du kommer i god tid, vilket du är ensam om. Övriga spelare släntrar in några minuter i förväg tillsammans med arrangören från hallen. ”Erm, okej… då ska vi se” säger denna person och kliar sig i huvudet. ”Vi lär väl köra matcher om åtta minuter… Kim, minns du hur vi avgjorde vem som började på vilken plan?” Efter mycket om och men reder Kim och arrangören ut hur det ska gå till, och du blir utplacerad på en plan tillsammans med en partner som du sett förut, men inte spelat med, mot två motståndare som är ungefär lika förvirrade som alla andra.
Har du tur saknas ingen av de 16 anmälda, för då blir det riktigt stökigt, med spelare som får stå över inledande matcher och stressiga försök att hitta rätt telefonnummer på internet. ”Varför måste hen heta Eriksson?! Vet ni om hen bor på hantverkargatan eller vid teatern?!” När de väl får tag i Eriksson visar det sig att hen anmälde sig i formuläret, men sedan faktiskt skickat ett mail i torsdags och avtackat sig platsen.
Säg för enkelhetens skull att alla är på plats och att ni kan köra igång bara lite senare än tänkt. Då är det tänkt att du och din nya partner på åtta minuter (eller vad som nu blev bestämt) ska slå motståndarna på andra sidan. Vem som börjar serva kan avgöras genom sten, sax och påse, och denna match i matchen är antagligen matchens mest avgörande moment. Du väljer sax och förlorar. De servar. Kul! Nu startar vi! Du och din nya partner spelar vanligtvis bägge till höger, så du måste spela till vänster. Första gemet förlorar ni eftersom du är ovan att returnera med backhand från glaset. Både du och din medspelare är osäkra på hur mycket tid som passerat. Aja, om ni lyckas vinna det här gemet snabbt så borde det inte vara några problem. Att vinna poäng snabbt i padel går dock emot själva spelidén, så ni får problem. Ni blir stressade och tar dåliga beslut, medan motståndarna å andra sidan blir mer avslappnade och har all tid i världen. Förlorar ni gemet är matchen i stort sett över, men vi tar en titt på vad som händer om ni ändå lyckas ta er samman och kvittera till 1-1.
Vid 1-1 är det motståndarnas tur att serva igen. Detta är ett kritiskt skede, men eftersom man har fördel av att serva har de fördel. 30-15. Serven går mot glaset och eftersom du returnerar dåligt går de upp till 40-15. Även om ni lyckas vinna en boll till så kommer tiden vara slut, och era motståndare kommer att flyttas upp till nästa bana, medan ni får kliva ner ett steg. ”Men det stod ju 1-1?” kan du tänka eller säga. ”Ja, men vi ledde ju med 40-30” får du höra. Trots det rimliga i resonemanget känns det inte riktigt bra. De fick ju serva först?! Du och din partner delas upp och ska spela mot varandra tillsammans med vinnarna från en annan bana. Du känner igen en av de spelarna. Hen är riktigt duktig! HOPPAS att du får spela med hen. Det får du inte, och din förra medspelare har plötsligt spelat upp sig. Förlust igen. Du degraderas till förlorarbanan och börjar bli modfälld. Det är dock många matcher kvar. Antagligen kommer du ha en streak och avancera uppåt, för att sedan dippa igen. Klockan tolv är det äntligen över. Någon som du mötte två gånger men inte spelade med själv utses som dagens vinnare.
Är du en skicklig spelare kan du naturligtvis vara din egen lyckas smed, men i dessa turneringar är det lätt att känna sig utlämnad åt slumpen.
Som plåster på såren kan arrangören efteråt ha fixat fika, eller till och med bubbel, men sådana tillställningar har redaktionen bara hört talas om, aldrig sett med egna ögon.